5 bilder ur Skissboken

"Han med Stort H"

Vad gäller Han med Stort H är det en gräns som överskridits vad gäller relationer. Har aldrig kunnat teckna någon jag känner för det jag ser har jag inte kunnat se utanpå för att avbilda, har inte vetat hur det ska visa sig igenom mitt formspråk. När jag fick ingivelsen på att skissa han med stort H kom känslan över mig omedelbart och jag visste vartenda strecks placering. Mycket märkligt. Aldrig upplevt den sortens ingivelse förrut inte. Stort gränsövertramp. Fick lite av samma inpulser när jag tecknade Bengt, vår lärare, tolkar det endast som om det är något med honom som jag ser och kan fånga. Kanske har jag övat upp mitt seende i linje med kravet jag har på mitt formspråk och blivit bättre på styra in på renodlingen kognitivt snabbare. Vem vet.. spelar det någon roll, och i såfall för vilken kontext då..

"Skog & Granar"

Vad händer när jag börjar använda mig av ett fritt skissande? Slutade skissa spontant och otvingat när jag gick i grundskolan och försökte göra som "flickan som alltid blev upphöjd av läraren" ... tills jag slutade mitt i terminen på Göteborgs konstskola på grund av att jag ansåg mig inte fylla ett förmedlande ett förhuvudtaget syfte med konsten. Tappade all fokus (tack och lov) och kunde på grund av det börja tänja på gränserna av var mitt visuella språk var på väg om det förhuvudtaget fanns att bygga ett för mig personligen - meningsfullt konstnärsskap. Det ska säga någonting - det är viktigt annars står jag över. Jag ser idag numera den tekniska verksamheten i form och bildutformning som ett verktyg för att förmedla ett budskap. Därför är just den här skissen så väldigt jobbig att titta på eftersom den inte har en enda genomtänkt tanke eller budskap. Den är bara skön och behaglig att titta på - en utsmyckning utan budskap.

Detta skissande är väldigt gränsöverskridande för min del eftersom det är påtvingat och inte genom en ingivelse förankrat.

"Förebilder"

Gränsen mellan förebilder och deras följare utgörs av kommunikationen mellan dem. Denna förebilden känner jag inte ännu men hyser goda förhoppningar om en givande kommunikation.
Håller på att forska fram om jag kommer att välja att företräda förebildens kamp för estetikens närvarande i utbildning.

"Krok"

I ett tvingat skissande, passar på att letar efter mina geners formspråk - vill att skissande ska ha en mening och valde att försöka komma åt det tema som kopplar ihop mig med mitt förflutna och framtiden. Det vill säga - också tänja på gränserna för var mitt formspråk kan ta mig vidare. Håller på att utskönja gemensamma nämnare och kroken är ett återkommande skisstema som tar sig vidare som i text skog och granar (som bild ovan)

"Koll på läget"

Detta är en ingivelse från prinsgatan en tidig morgon när solen låg bakom toppen av skansenkronan som skymtar bakom kullen som gränsar till hagaområdet.
Alla bilder jag får ingivelsen om att skissa ner baserat på ett känsloläge och kan inte tvingas fram, då blir det ren teknisk avbildning som saknar meningsfullhet.

Den här avläsningen av ingivelsen (känsloläget) kom omedelbart helt otvingat till mig när jag upplevde att jag klev över gränsen från oro till eufori över att jag hade bra utfall i alla tagna beslut i kontexter som utgör att "klara skivan".