Föreläsning med Ann S. Pihlgren "Sokratiska samtal" förstärkte min uppfattning om att lärande sker i samtalet, vare sig den inre monologen/dialogen med jaget eller samtalen med sin omgivning, och/eller mellan vårt intellekts kognitiva schematiska informella strukturer.
Funderar på om vi är omedvetna om att lärande sker och när vi blir medvetna närvarande om att lärande sker. Mänskligheten verkar i mindre utsträckning kunna registrera (få insikt om) undertiden vårt kognitiva registrerar insikter om att vi "har" erfarit, det verkar uppenbara sig i ett medvetet närvarande först när vi är igenom och över aporia. Mycket intressant.
Ställer mig frågan om hur länge aporia behövs för att producera en insikt och vilka olika stadier som aporia är fördelad i om det nu är fördelat, eller om det behövs att aporia är över för att bli insikt. (Är aporia utvecklingszon?)Vore skönt om aporia inte är ett statiskt tillstånd, ..det torde inte vara det med tanke på att när man faller över insikt borde man ha flyttat sig frammåt eftersom man flyttat ett medvetande till ett annat medvetande.
Det slog mig när Ann förklarade att det var Sokrates som introducerade ifrågasättandet av det existentiella varandet - att mänskligheten inte har förändrat sig egentligen särskilt mycket och att kunskapen om demokratibegreppet blir för många i vårt demokratiska Sverige rätt suddigt begrepp när individer är del i en exempelvis företagsstruktur där ifrågasättande av företagskulturen inte gagnar företagets framgång och ekonomiska resultat. Det är kanske inget nytt under solen,.. men jag ställer mig frågan varför undervisning fortfarande i många fall utgår från lärarens perspektiv och inte från elevens perspektiv.
Jag reagerade, blev:
1. ledsen 2. Förtvivlad 3. Förbannad 4. Ledsen igen. .som övergick i hanterande fasen av det jag hade erfarit av samlade erfarenheter = 5. Hur fan ser jag till att jag inte slutar ifrågasätta värderingar i struktur och sociala kontext inverkan på elevs utveckling. 6. Hur får jag över de andra lärarna i samma tänk 7. Jag vill inte uppfattas som "jobbig" och komplicerad i lärarlaget och hur möter jag äldre lärare med min kunskap utan att uppfattas som pretantiös och oförstående inför deras utgångsläge. 8. Mycket nya ideér, innovationskraft och kreativitet intresserar chefer.. kommer jag orka svara upp till mina ideér? 9. Hur ska jag praktiskt introducera "nytt" förhållningssätt, strategier och metoder till förändringar, hur motiverar jag... 10. Kommer jag kunna stå pall för oppinonen?
Uppgiften och ansvaret man har som lärare är överväldigande och hur rustar man sig inför det.. Har till och från upplevt en känsla av att inte vara vuxen mitt uppdrag som lärare när jag träffat på praktiserande lärare som visat mindre benägenhet till att ta till sig ett förändringstänk eftersom jag upplevt mig saknat insikt om vilka pedagogiska verktyg som jag vill använda.
Har nog aldrig kännt mig så säker på mitt uppdrag i mig själv som efter Ann's föreläsning. Uppfattar det som en ny platå som inte avskräcker inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar