Bedömningsuppgift i LBD220 med Bengt Lindström på pedagogen

Efter 2 intensiva dagar med klassen och Bengt Lindström från pedagogen är det fullt i frontal-loben. Vi har analyserat remissförslaget i bildkursplanen för grundskolan kontra den nuvarande samt kontra dem tittat på vår egen bedömningsmatris som ligger för vår bedömning av oss i egenskap av elever på bildlärarlinjen,.. Frågeställningarna ringer fortfarande i huvudet och jag drömmer om etiska och moraliska ställningsstaganden.. Vad innebär konstnärlig förmåga, vad innebär tydlighet, vad innebär förmåga, ,... vem bestämmer vilka kunskapskvaliteer som ska avgöra lärande och utveckling.. tunga frågor.. Tillämpningen av kursplaner och styrdokument i läraryrket bouncar obenhörligen tillbaka på digniteten av pedagogisk professionalitet, helt solklart. Verktyg för skolledare saknas däremot för att implementera kursplanerna som kan tolkas väldigt subjektivt beroende på vilken av kunskapsförmågorna man personligen anser ska premieras - produktkvalificering eller processkvalificering..

Bedömningsmodell för produkt & process

Nu har vi en uppgift som innebär att vi ska utforma en egen bedömningsmodell för produkt-samt processbedömning. I detta ingår att vi ska plöja den nationella utvärderingen av grundskolan, rapporten Bild 253, samt portfölj och processbaserad bedömning samt styrdokument och kursplaner för Bild och annan relevant litteratur. Dessutom har jag en parallelluppgift som är en rest från min första inriktning, en fältstudie i lkp310 där jag ska undersöka förskole- fritidsverksamhets framväxt och utveckling samt arbetsformer. Bloggen har blivit som en checklista av vad jag producerar,...vet inte om det är det egentliga målet för min egen utveckling... processen värderar jag egentligen högre än den färdiga produkten...Nu är det kluvet..
..Inte egentligen .. Hållbart lärande och lärande för livet innebär en ständig resa slutprodukten är i själva verket "bara" en ny plattform för att skutta vidare till nästa.. så dessa plattformer utgör i själva verket hela processen.. om rätt ska var rätt..

UPPGIFT TECKNA SERIER

SUCK... JA... faktiskt... här håller jag på och forskar om utvecklingen i den proximala utvecklingszonen i den estetiska världen, samtidigt som jag ska hålla uppe alla andra uppgifter, vfu planeringen och lektionen, vfuledar-besök - pedagogisk prestation - vfurapport som jag håller på och skriver kopplingar till styrdokument för att göra en abstrakt värld så kontret som möjligt - för att stärka estetikens värden i skolan, ...... tyvärr bildserie i serieteckningstekniker får stå över faktiskt tills jag har tid med att flytta över fokus till det praktiskt handlaget och skissbordet...

5 bilder ur Skissboken

"Han med Stort H"

Vad gäller Han med Stort H är det en gräns som överskridits vad gäller relationer. Har aldrig kunnat teckna någon jag känner för det jag ser har jag inte kunnat se utanpå för att avbilda, har inte vetat hur det ska visa sig igenom mitt formspråk. När jag fick ingivelsen på att skissa han med stort H kom känslan över mig omedelbart och jag visste vartenda strecks placering. Mycket märkligt. Aldrig upplevt den sortens ingivelse förrut inte. Stort gränsövertramp. Fick lite av samma inpulser när jag tecknade Bengt, vår lärare, tolkar det endast som om det är något med honom som jag ser och kan fånga. Kanske har jag övat upp mitt seende i linje med kravet jag har på mitt formspråk och blivit bättre på styra in på renodlingen kognitivt snabbare. Vem vet.. spelar det någon roll, och i såfall för vilken kontext då..

"Skog & Granar"

Vad händer när jag börjar använda mig av ett fritt skissande? Slutade skissa spontant och otvingat när jag gick i grundskolan och försökte göra som "flickan som alltid blev upphöjd av läraren" ... tills jag slutade mitt i terminen på Göteborgs konstskola på grund av att jag ansåg mig inte fylla ett förmedlande ett förhuvudtaget syfte med konsten. Tappade all fokus (tack och lov) och kunde på grund av det börja tänja på gränserna av var mitt visuella språk var på väg om det förhuvudtaget fanns att bygga ett för mig personligen - meningsfullt konstnärsskap. Det ska säga någonting - det är viktigt annars står jag över. Jag ser idag numera den tekniska verksamheten i form och bildutformning som ett verktyg för att förmedla ett budskap. Därför är just den här skissen så väldigt jobbig att titta på eftersom den inte har en enda genomtänkt tanke eller budskap. Den är bara skön och behaglig att titta på - en utsmyckning utan budskap.

Detta skissande är väldigt gränsöverskridande för min del eftersom det är påtvingat och inte genom en ingivelse förankrat.

"Förebilder"

Gränsen mellan förebilder och deras följare utgörs av kommunikationen mellan dem. Denna förebilden känner jag inte ännu men hyser goda förhoppningar om en givande kommunikation.
Håller på att forska fram om jag kommer att välja att företräda förebildens kamp för estetikens närvarande i utbildning.

"Krok"

I ett tvingat skissande, passar på att letar efter mina geners formspråk - vill att skissande ska ha en mening och valde att försöka komma åt det tema som kopplar ihop mig med mitt förflutna och framtiden. Det vill säga - också tänja på gränserna för var mitt formspråk kan ta mig vidare. Håller på att utskönja gemensamma nämnare och kroken är ett återkommande skisstema som tar sig vidare som i text skog och granar (som bild ovan)

"Koll på läget"

Detta är en ingivelse från prinsgatan en tidig morgon när solen låg bakom toppen av skansenkronan som skymtar bakom kullen som gränsar till hagaområdet.
Alla bilder jag får ingivelsen om att skissa ner baserat på ett känsloläge och kan inte tvingas fram, då blir det ren teknisk avbildning som saknar meningsfullhet.

Den här avläsningen av ingivelsen (känsloläget) kom omedelbart helt otvingat till mig när jag upplevde att jag klev över gränsen från oro till eufori över att jag hade bra utfall i alla tagna beslut i kontexter som utgör att "klara skivan".

UTSTÄLLNING KONSTEPEDIMIN - "ÅSKMASKINEN"

INTERAKTIV GESTALTNING

Skriver om arbetet när det är redovisat.

KULTURORIENTERING

Ett delmoment i kulturorientering är att skriva en essä som är mitt imellan fritt skrivande och halvvetenskapligt, hm.. håller mig till institutionella regler, det är nog lika bra, fritt skrivande är minst sagt det svåraste som finns med mina meningsbyggnader och stora frågetecken kring stratifikationschematik...samhällsstrukturer...

Vi ska utreda förhållandet mellan identitet och kultur. Till vår hjälp har vi en intressant kurslitteratur och föreläsningar.

Min samling

Ovan en video om mina samlingar, redovisning i digital miljö en samling av något vi samlar på..

Jag försökte visa på en whiteboard bredvid filmen hur jag gör när jag hanterar samlandet kognitivt.. Har aldrig gjort det förrut och det var så otroligt kul, så fruktansvärt kul dock en utmaning och det var väldigt svårt för jag blev så full i skratt när jag inte hann visa riktigt förrän jag skulle sudda ut för att visa vad jag samlade på i nästa bild. Jag samlar på ingivelser om stämningar, det är i det momentet jag tecknar kognitivt när jag "skissar",...det vill säga,..jag använder inte skissbok på "traditionellt sätt", utan fotar fysisk verklighet där jag samlar stämningar. Bilderna om stämningarna bearbetas mentalt - delar upp bilden kognitivt i delar och

bestämmer stämningslägen - det låter väldigt konstigt allt det där, men när produkten är fysisk färdig så är bilden i "rätt" läge med ett uttryck jag har sett/kände/läste av situation/ som jag förstärkt i processen när jag delar upp den kognitivt och visar den tex i grafiskt exempelvis tryck. Här en bild på hur det kan se ut när jag har tänkt ett tag på en bild...

Har inte det kognitiva utrymmet att samla på flera saker samtidigt på flera olika sätt. Det är extremt ansträngande processen. Är lite irriterad att jag inte ännu har koll på hur och till vilket forum jag ska begränsa flödet till.

Just nu har jag bloggen, där samlar jag väldigt mycket i text så jag inte glömmer och så har jag mina bilder om stämningar som tar mycket tid och kraft. Det är många och stora kognitiva processer/arbeten där jag lagrar information med varje "ingivelse-tillfälle" för att kunna skulptera produkten men det kan jag inte göra förrän jag sitter på all information och det kartlägger jag efteråt. Då tar jag fram fotot och då har jag så fiffigt ett helt kartotek av kognitiva filer som är färdig, halvfärdig processade och behöver "bara" skulptera förstärkningen av uttrycket (fattar inte hur jag kan lagra det, för jag glömmer av det tills jag tar fram bilden igen)

Att kunna hantera dessa flöden av ingivelser är en utmaning men så otroligt roligt, det är detta jag vill lyfta hos eleverna, deras egen process. Den ser ju helt klart inte ut som min men jag är övertygad om att alla har den.